en sanning, inget annat.
Jag är trött på att spela teater för socialen hela tiden. Allt jag gör är att ljuga för dom, men det är de man måste göra om man vill bli av med dom någon jäkla gång!
Förresten är det Nilla som ännu en gång uppdaterar er, dock lite dålig på att göra det ofta.. Men jag har en bra ursäkt - jag har inte haft internet förrens nu! Så vad ska man göra? Jag vet att båda jag och Tess lovade att bli bättre på att uppdatera er om vad som händer i våra små huvuden och liv men det har varit mycket att göra just nu med.
Men men.. Tillbaka till inlägget ..
Hur länge ska man orka med all denna skiten som pågår runt omkring en jämt och ständigt? En del människor föds med en silversked i munnen och andra får ingenting alls. Kolla bara på mig till exempel, dom senaste 10 åren (minst) har bara varit skit och elände! Och det är inte en lögn! Så mycket hemskheter man har varit med om under åren, det går inte beskriva. Jag skulle kunna dra min livshistoria men det skulle inte förändra ett skvatt. Det har aldrig gjort det innan så varför skulle det göra det nu?
Allt det där med Vincet är bara en piss i mississippi jämfört med alla andra problem man har! Jag har inte kommit över honom, han är ständigt i mina tankar och jag önskar och hoppas hela tiden att det ska bli vi igen när han kommer hem från Chile. Men jag vet att det inte kommer bli så, så jag borde sluta hoppas och önska men jag gör inte bara det. Jag vill sluta tänka på honom men han bara poppar upp i mina tankar hela tiden, det är så mycket som påminner mig om honom.. För mycket. Det gör ont i hela bröstet när jag klargör för mig själv att det aldrig kommer bli som det en gång var mellan oss - aldrig! Det svider i hjärtat att bara skriva det. Jag har aldrig känt så för en kille innan. Vad är det som är så speciellt med honom? Kanske ingenting, det kanske bara är jag som är skadad eller något.. Haha! Jag vet inte vem som är den konstiga och vem som är den normala här i världen. Men vem fan bestämde hur man är normal och inte?
Det kanske är 10 personer som tycker t.ex. jag är helkonstig och 10 personer som tycker jag är hur normal som helst, vem har rätt? Ingen!
Jag vill bara komma fram till att ingen är perfekt och felfri här i världen!
Hmm.. Jag har mycket tankar kring drogerna. Jag flyttade hem från behandlingshemmet för lite mer än ett år sedan, och har sedan dess knarkat mer än någonsin förr. I November förra året (ungefär 3 månader sen) kände jag att jag inte orkade mer, jag orkade inte med drogerna längre. Jag var trött på att leva i en fantasivärld utan äkta känslor och tankar.
Som jag kanske redan har nämnt har jag LVU (Lagens Vård av Ungdomar) vilket betyder att det är staten som har vårdnaden över en, i detta fallet mig. Och dom har en skyldighet att ''hjälpa'' mig med allting och då menar jag verkligen allt! Så i November kom jag till socialen och bad min socialsekreterare om hjälp, jag bad i stort sett på mina bara knän om att få hjälp att bli drogfri, det var precis innan jullovet.
Och vad innebär ett jullov? FEST FEST FEST och inget annat. Jag menar det är julfester, nyår osv.
För det första erkände jag att jag kört igång mitt lilla knarkrace ännu en gång och inte orkade mer. Jag förklarade för dom hur tungt lovet skulle bli med alla fester. För dom trodde väl inte att jag skulle välja att sitta hemma själv hela lovet bara för att hålla mig undan droger? Aldrig, det sa jag till dom. Det är klart att jag kommer vara ute och festa minst lika mycket som alla andra ungdomar gör på lovet. Och jag visste hur mycket knark och skit alla dom festerna innebar och jag ville inte ha det. Jag ville inte punda bort hela mitt jullov, jag orkade inte. Dom lovade mig hur mycket hjälp som helst och att dom skulle stötta mig och bla bla bla bla fucking bla!
Tror ni att dom så mycket som ens hörde av sig? Icke.. Dom kom och ringde på min dörr helt utan förberedelse 2 dagar innan lovet var slut, det var den så kallade hjälpen jag fick av dom under hela jäkla lovet!
Tack för stödet ni lovade att ge mig på heder och samvete, assholes!
Jag vet inte ens om jag ska berätta om vad som hände under lovet, men ni kan bara tänka er? Såklart att jag spårade ut på drogerna till max under lovet, jag hade ju chansen att göra det så varför inte? Jag är trotts allt en narkoman, en missbrukare.. Kalla mig vad ni vill, det enda jag vet är att jag har ett starkt, för starkt beroende ev skiten! Så det är väl klart att jag passade på att gå loss på det när ingen fanns där för att hjälpa eller stötta mig!
Okej, jag kunde ha valt att inte ta något under hela lovet men på något sätt var det inte bara mitt val, drogerna styr en mer än vad man kan ana! Det är faktiskt dom som tar de flesta besluten åt dig helt omedvetet.
Hela den där droggrejen gör mig faktiskt rädd, på riktigt. Det skrämmer mig till max! När jag tänker på först mitt beroende och sen framtiden känns det bara meningslöst, allting. Det känns som att jag redan vet hur min framtid ser ut, en pundare utan familj. Jag vill inte ha det livet!! Jag vill bara inte!
Och efter lovet tappade jag allting, viljan till att bli drogfri, motivationen till att fixa min utbildning och mitt liv.. Ovh mycket riktigt, det var så det blev bara 2 veckor efter skolan började.. Jag fortsatte mitt missbruk och pissade på skolan rakt av. Nu är jag relegerad från skolan och får inte komma tillbaka. Jag gick i skolan i en och en halv termin.. För vad? För ingenting, helt i onödan. Vad finns det kvar nu? Drogena, den enda vännen jag har kvar känns det som ibland. Det känns som att ingen bryr sig om jag pundar ner mig och dör av en överdos. Det är precis som att alla har gett upp hoppet om mig och även jag själv. Det är klart att man gör det när det inte finns något som är värt att verkligen bli drogfri för eller kämpa för att nå ett mål. Det är helt oväsentligt, för världen.
Men vem är jag? Jag är ingen, bara ett annat pappersarbete för soc som sedan kommer bli kastat och bortglömt. När jag berättar hur jag känner för min mamma säger hon hela tiden att det är visst folk runt omkring mig som bryr sig och allt det där. Det kanske är så, men det känns inte så. Att veta en sak och att känna en sak är 2 helt olika saker. Jag känner mig fan som ett tomt skal som ingen lägger märke till eller bryr sig om. Härlig känsla!
en tung dag.
Hejsan alla ni som läser :) !
Nilla som skriver detta inlägget också, Tess har lovat att bli bättre på att skriva så det kommer ett inlägg från henne inom väldigt kort framtid!
Skolan började igår, riktigt jobbigt. Men jag var där iallafall. Men idag missade jag skolan, jag vaknade vid halv fem idag och kände mig helt förstörd. Jag mår piss idag! Får hoppas på att det går över snart.
Allt är så jobbigt med Vincent och det. Han var inne på msn för ett par dagar sen, jag övervägde om jag skulle skriva till han eller inte. Men varför ska jag skriva till honom? Det är ju han som är svinet och det är hans förlust, inte min. Och som dom säger, Var inte ledsen för att det är över, var glad för det vi hade istället! Men det är fan inte det första man tänker när man går ut ur ett förhållande. ''Åh, men vi hade iallafall det bra ihop! Så jag är inte så ledsen för att det är slut.. Vi fick fina minnen iallafall''.. Nej nej, så funkar det inte. Som mamma sa Förlorar man en återstår tusen andra! Det är inte heller någon bra tröst precis, men vad är en bra tröst? Jo, att det är den andra personen som är svinet och inte jag. Det är ju faktiskt det man vill höra i stort sett. Men men..
Sitter just nu och lyssnar på lite musik och helt plötsligt kommer Creedence upp på min spellista. Have you ever seen the rain? Mycket bra låt enligt mig iallafall. Jag tänker alltid på pappa när jag hör denna låten, jag har växt upp med den med andra ord. Pappa lyssnar ju bara på sån musik. Jag har inte träffat min far på flera månader! Hans fru har psykat honom! Hon är typ svartsjuk på mig, hans egen dotter. Hon blev arg på han en gång och skrek: Du älskar henne mer än mig, fan för dig! Jag menar.. Det är väl klart att man älskar sitt barn mest i hela världen? Hon kan inte bli arg för det liksom! Idiot!
Alltså jag har börjat känna mig lite smådeppig den sista tiden, men jag gör allt för att hålla humöret uppe och även masken om ni fattar vad jag menar. Jag vet inte vad som kommer hända.. Jag låter bara tiden göra sitt. Jag har inga drömmar kvar känns det som, jag börjar känna mig mer och mer apatisk. Jag bryr mig liksom inte. Det finns inget som riktigt rör mig i ryggraden. Visst blir jag arg och ledsen för saker ibland men sen efter ett par dagar är det som att det aldrig har hänt. Allt bara flyter på och jag bara hänger med. Jag känner mig verkligen som en i mängden. Man är ingen speciell, efter man har dött är det som man aldrig har existerat. Folk sörjer en ett tag sedan är man bara ett minne blott. Om ens det. Om hundra år är jag död sen långt tillbaka och ingen kommer ha en aning om att jag har bott i denna lägenheten eller att jag ens har funnits. Döden skrämmer mig till max! När jag tänker på att man kommer bli gammal och förr eller senare dö blir jag livrädd! Jag kan inte tänka på det för min hjärna spårar ut då!
Allt är bara en enda stor röra. Man kommer ingenstans, ingen lyssnar eller bryr sig. Det är en sjuk värld vi lever i, en värld som har makten att förstöra människors liv och även ta dom!
Nilla som skriver detta inlägget också, Tess har lovat att bli bättre på att skriva så det kommer ett inlägg från henne inom väldigt kort framtid!
Skolan började igår, riktigt jobbigt. Men jag var där iallafall. Men idag missade jag skolan, jag vaknade vid halv fem idag och kände mig helt förstörd. Jag mår piss idag! Får hoppas på att det går över snart.
Allt är så jobbigt med Vincent och det. Han var inne på msn för ett par dagar sen, jag övervägde om jag skulle skriva till han eller inte. Men varför ska jag skriva till honom? Det är ju han som är svinet och det är hans förlust, inte min. Och som dom säger, Var inte ledsen för att det är över, var glad för det vi hade istället! Men det är fan inte det första man tänker när man går ut ur ett förhållande. ''Åh, men vi hade iallafall det bra ihop! Så jag är inte så ledsen för att det är slut.. Vi fick fina minnen iallafall''.. Nej nej, så funkar det inte. Som mamma sa Förlorar man en återstår tusen andra! Det är inte heller någon bra tröst precis, men vad är en bra tröst? Jo, att det är den andra personen som är svinet och inte jag. Det är ju faktiskt det man vill höra i stort sett. Men men..
Sitter just nu och lyssnar på lite musik och helt plötsligt kommer Creedence upp på min spellista. Have you ever seen the rain? Mycket bra låt enligt mig iallafall. Jag tänker alltid på pappa när jag hör denna låten, jag har växt upp med den med andra ord. Pappa lyssnar ju bara på sån musik. Jag har inte träffat min far på flera månader! Hans fru har psykat honom! Hon är typ svartsjuk på mig, hans egen dotter. Hon blev arg på han en gång och skrek: Du älskar henne mer än mig, fan för dig! Jag menar.. Det är väl klart att man älskar sitt barn mest i hela världen? Hon kan inte bli arg för det liksom! Idiot!
Alltså jag har börjat känna mig lite smådeppig den sista tiden, men jag gör allt för att hålla humöret uppe och även masken om ni fattar vad jag menar. Jag vet inte vad som kommer hända.. Jag låter bara tiden göra sitt. Jag har inga drömmar kvar känns det som, jag börjar känna mig mer och mer apatisk. Jag bryr mig liksom inte. Det finns inget som riktigt rör mig i ryggraden. Visst blir jag arg och ledsen för saker ibland men sen efter ett par dagar är det som att det aldrig har hänt. Allt bara flyter på och jag bara hänger med. Jag känner mig verkligen som en i mängden. Man är ingen speciell, efter man har dött är det som man aldrig har existerat. Folk sörjer en ett tag sedan är man bara ett minne blott. Om ens det. Om hundra år är jag död sen långt tillbaka och ingen kommer ha en aning om att jag har bott i denna lägenheten eller att jag ens har funnits. Döden skrämmer mig till max! När jag tänker på att man kommer bli gammal och förr eller senare dö blir jag livrädd! Jag kan inte tänka på det för min hjärna spårar ut då!
Allt är bara en enda stor röra. Man kommer ingenstans, ingen lyssnar eller bryr sig. Det är en sjuk värld vi lever i, en värld som har makten att förstöra människors liv och även ta dom!
uppdaterar alltför sällan..
Jag vet att vi inte är dom bästa på att skriva i vår heliga blogg men jag vet inte varför det har blivit så, har ingen aning. Jag är ganska glömsk av mig men jag ska skriva en påminnelselapp så att jag inte glömmer det så vi kan lägga in lite mer inlägg. Jag fattar om ni är besvikna på oss, det är jag! Och det är Nilla som uppdaterar er förresten! Sitter på mitt rum med min rumskamrat. Vi har precis städat som satan här hemma.
Imorgon börjar skolan och jag har feting ångest över det. Säg vad jag inte har ångest över! Jag har ångest över allt. Jag vet inte hur det kommer gå i fortsättningen men jag har en dålig känsla när det gäller dom närmaste kommande månaderna, jag vet att det kommer vara ett helvete. Jag kommer att ha världens apstinens. Jag vet inte om jag har berättat att jag är en ''narkoman'' för er, men så är det. Jag vill inte hålla på egentligen men suget tar över och jag känner att drogerna håller på att ta över hela mitt liv. Det är så delade känslor när det kommer till droger. Jag vill ha ett drogfritt liv mer än något annat, samtidigt som jag vill vara fucked up på skiten hela tiden. Jag vill ju ta något för att bli fucked up. Men det är kört om jag fortsätter eftersom att jag lämnar prover. Jag hade ett uppehåll i 2 månader i sommras och allt gick skitbra! Jag började skolan och blev tillsammans med Vincent som jag har berättat lite om. Jag tog ett återfall, eller det var inte ett återfall. Jag hade inte tagit något på två månader och så gick jag på en fest. En fest där dom såklart håller på med droger. Alltså min huvuddrog är hasch, vilket många tycker ''lite hasch är inte så farligt''. Det kanske inte är så farligt men det är inkörsporten till tyngre drogor.
Jag började röka hasch när jag var 14 - 15 år och jag blev hooked på det direkt. Efter att ha rökt i ett år fick jag problem, jag fick LVU (Lagens Vård av Ungdomar) Och blev tvångsplacerad på ett paragraf 12 hem. Det var det hemskaste jag någonsin har varit med om. Fick åka i sex olika polisbilar och den sista biten åkte jag i en pikébuss med fem snutar i! Alltså hallå? Jag är ingen massmördare! Jag var på behandling i ett och ett halvt år. Tror ni att jag blev något rehabliterad? Inte det minsta! Tvärtom! Jag blev värre än någonsin när jag sen flyttade hem! Jag skulle egentligen lämna prov varje vecka, jag lämnade inte ett enda prov på 6 månader! Och ingen brydde sig så det är klart att jag fortsatte. Jag har aldrig varit så nedgången i drogerna som jag var det halvåret. Jag flyttade hem i Januari 2008, och nu ett år senare har det inte skett någon förändring i stort sett. Jag hade uppehåll i 2 månader men det var allt. Och nu börjar skolan imorgon och dom vet om mitt drogproblem för att socialen ringde dom bakom min rygg och sa det till dom. Socialen får inte ens göra så. Dom måste ha min tillåtelse för att få ringa sånna samtal och ge ut infomation om mig, dom får inte ens ringa till mina föräldrar och berätta något bara för att jag är över 18 år. Dom har gjort så mycket tjänstefel så att det bara smäller om att!
Helt sjukt vad stor makt socialstyrelsen kan ha över en människas liv..
Jag är öppen om mitt 'drogproblem', ni får gärna ställa frågor och så vidare.
Fler uppdateringar kommer inom kort !!
Ha det bra alla älskade bloggläsare!
Imorgon börjar skolan och jag har feting ångest över det. Säg vad jag inte har ångest över! Jag har ångest över allt. Jag vet inte hur det kommer gå i fortsättningen men jag har en dålig känsla när det gäller dom närmaste kommande månaderna, jag vet att det kommer vara ett helvete. Jag kommer att ha världens apstinens. Jag vet inte om jag har berättat att jag är en ''narkoman'' för er, men så är det. Jag vill inte hålla på egentligen men suget tar över och jag känner att drogerna håller på att ta över hela mitt liv. Det är så delade känslor när det kommer till droger. Jag vill ha ett drogfritt liv mer än något annat, samtidigt som jag vill vara fucked up på skiten hela tiden. Jag vill ju ta något för att bli fucked up. Men det är kört om jag fortsätter eftersom att jag lämnar prover. Jag hade ett uppehåll i 2 månader i sommras och allt gick skitbra! Jag började skolan och blev tillsammans med Vincent som jag har berättat lite om. Jag tog ett återfall, eller det var inte ett återfall. Jag hade inte tagit något på två månader och så gick jag på en fest. En fest där dom såklart håller på med droger. Alltså min huvuddrog är hasch, vilket många tycker ''lite hasch är inte så farligt''. Det kanske inte är så farligt men det är inkörsporten till tyngre drogor.
Jag började röka hasch när jag var 14 - 15 år och jag blev hooked på det direkt. Efter att ha rökt i ett år fick jag problem, jag fick LVU (Lagens Vård av Ungdomar) Och blev tvångsplacerad på ett paragraf 12 hem. Det var det hemskaste jag någonsin har varit med om. Fick åka i sex olika polisbilar och den sista biten åkte jag i en pikébuss med fem snutar i! Alltså hallå? Jag är ingen massmördare! Jag var på behandling i ett och ett halvt år. Tror ni att jag blev något rehabliterad? Inte det minsta! Tvärtom! Jag blev värre än någonsin när jag sen flyttade hem! Jag skulle egentligen lämna prov varje vecka, jag lämnade inte ett enda prov på 6 månader! Och ingen brydde sig så det är klart att jag fortsatte. Jag har aldrig varit så nedgången i drogerna som jag var det halvåret. Jag flyttade hem i Januari 2008, och nu ett år senare har det inte skett någon förändring i stort sett. Jag hade uppehåll i 2 månader men det var allt. Och nu börjar skolan imorgon och dom vet om mitt drogproblem för att socialen ringde dom bakom min rygg och sa det till dom. Socialen får inte ens göra så. Dom måste ha min tillåtelse för att få ringa sånna samtal och ge ut infomation om mig, dom får inte ens ringa till mina föräldrar och berätta något bara för att jag är över 18 år. Dom har gjort så mycket tjänstefel så att det bara smäller om att!
Helt sjukt vad stor makt socialstyrelsen kan ha över en människas liv..
Jag är öppen om mitt 'drogproblem', ni får gärna ställa frågor och så vidare.
Fler uppdateringar kommer inom kort !!
Ha det bra alla älskade bloggläsare!
..fortsättningen
Jaha nu sitter man här själv igen. Min ''vän'' gick precis. Fan vilken idiot han är alltså! Jag är fan sur på honom. Jag orkar inte ens förklara varför jag är sur, är bara så trött på alla falska svin som alltid ska svika och ljuga!
Jag är så arg på allting! Jag är arg på mitt 'ex', Vincent! Vi gjorde slut helt och hållet för ungefär en vecka sen.. Vi hade inte pratat på ett par dagar och igår kunde jag inte hålla mig längre så jag ringde till honom. Jag ångrar mig till max! Det var det dummaste jag kunde göra egentligen. Han dissade mig, han sa att han var på stan och att han inte kunde prata typ men han sa att jag kunde ringa senare om jag ville. Det gjorde jag också min dumma idiot! Men men.. När vi pratade lite senare iallafall var han helt spänd och otrevlig. Jag blev så besviken för jag ville liksom bara prata lite med honom nu innan han åker till chile! För allting kommer vara helt annorlunda när han kommer hem till Sverige sen igen efter 2 månader. Då kommer det vara slut på riktigt och vi kommer inte ha någon kontakt över huvudtaget! På ett sätt känns det så jävla jobbigt så jag vet inte vad jag ska ta mig till, men på ett annat sätt känns det skönt att han ska iväg till andra sidan jorden typ. Det kommer underlätta det för mig att komma över honom tror jag.
Men det är inte jag som borde vara så ledsen över det egentligen, utan det är faktiskt han som ska vara det! Det var faktiskt han som var svinet och det var han som var lögnaren om det var någon av oss som var det! Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om den saken, jag är bara så förbannad på hela situationen över lag.
Och på tal om sin så kallade 'vänner' så är jag så trött på att dom ska vara så dömande och ärligt talat elaka! T.ex som en tjej som båda jag och Tess känner som heter Anna.. Hon skriver blogg dagligen och där har hon skrivit om oss båda! Och alla som umgås i hennes/våran krets fattar vilka hon skriver om i sin blogg. Hon använder inga namn men man fattar ändå vem det är hon menar för hon skriver typ saker man har sagt ett par timmar tidigare och saker 'någon' har gjort samma dag eller liknande. Och det hon skriver om är liksom personliga påhopp om ens privatliv och såna saker som inte vem som helst ska veta, fattar ni vad jag menar? Det tycker fan inte jag är okej asså.
Man kan berätta vad man vill om sig själv men det är fan inte okej att berätta om andras privatliv som kanske är hemligt.. Eller är det okej?
Men men.. Morgonen börjar närma sig så man kanske borde försöka få lite sömn.. Om det går att somna med alla konstiga tankar som flyger runt där inne!
Mitt i natten och uttråkad!
Hej allihopa! Nilla som uppdaterar er här nu!
Jag sitter här helt ensam med min katt, vilket är ganska deprimerande! Ska snart gå och möta en kompis så det blir lite mer action här i livet.
Skolan börjar om sex dagar och det känns jävligt tungt. Har kommit in lite på fel spår nu när det har varit lov och allt. Ska berätta allt om det sen, nu ska jag möta min vän.
Ha det bra under tiden alla goda bloggläsare!
Vi vet, vi suger!
Vi har varit sjukt sega dom senaste dagarna att vi faktiskt inte uppdaterat. Som sagt, vi suger. Vi kan helt enkelt inte skylla på något annat än ren lathet. Men det ska det bli förändring på hädanefter. Det lovar vi!
Nu är det Tess som sitter här och knappar på tagnenterna och jag ska uppdatera er lite på vad som hänt under dom senaste fem lata dagarna.
Nyårsafton blev skitbra! Jag och Nilla spenderade den på olika håll, men det slutade bra för båda av oss. Jag spenderade den på tre olika fester under kvällen, och förutom massa (som vanligt) drama så blev kvällen riktigt lyckad.
Jag blev dock troligtvis kleptoman under kvällen, i och med att jag lyckats få på mig 50 kr, ett ciggpaket, en vanilla coke, två heineken och ett par converseskor! Okej, Tony tog de förstnämnda sakerna, men jag tog faktiskt skorna. Jag har faktiskt en förklaring till det också. När vi skulle gå från den sista festen fattades min ena sko. Eller rättare sagt, min kompis ena sko som jag lånade av henne. Hon var ju med också. Eftersom jag aldrig i livet hade tänkt att gå hem barfota så tog jag första möjliga chans. Det blev väl bra då kan man tro? Men dagen efter berättade vi detta för en annan vän som precis efteråt berättade att hennes kompis blivit av med sina converseskor dagen innan. MISTAKE, som vår kära Zach Braff hade sagt.
Draman under kvällen kommer givetvis uppdateras så småningom så håll utkik!
It's no crime to steal from a thief.
Nu är det Tess som sitter här och knappar på tagnenterna och jag ska uppdatera er lite på vad som hänt under dom senaste fem lata dagarna.
Nyårsafton blev skitbra! Jag och Nilla spenderade den på olika håll, men det slutade bra för båda av oss. Jag spenderade den på tre olika fester under kvällen, och förutom massa (som vanligt) drama så blev kvällen riktigt lyckad.
Jag blev dock troligtvis kleptoman under kvällen, i och med att jag lyckats få på mig 50 kr, ett ciggpaket, en vanilla coke, två heineken och ett par converseskor! Okej, Tony tog de förstnämnda sakerna, men jag tog faktiskt skorna. Jag har faktiskt en förklaring till det också. När vi skulle gå från den sista festen fattades min ena sko. Eller rättare sagt, min kompis ena sko som jag lånade av henne. Hon var ju med också. Eftersom jag aldrig i livet hade tänkt att gå hem barfota så tog jag första möjliga chans. Det blev väl bra då kan man tro? Men dagen efter berättade vi detta för en annan vän som precis efteråt berättade att hennes kompis blivit av med sina converseskor dagen innan. MISTAKE, som vår kära Zach Braff hade sagt.
Draman under kvällen kommer givetvis uppdateras så småningom så håll utkik!
It's no crime to steal from a thief.
